”Du är snittet av de fem personer du umgås mest med” lyder ett citat av den amerikanske föreläsaren Jim Rohn. För vissa kanske detta låter som en frisk fläkt – härligt! För många av oss framstår det dock som rena mardrömmen. Men oroa dig inte: ingenting är skrivet i sten.

Rohn menar att det lilla individuella medvetande vi har lätt påverkas av människorna omkring oss, så lätt att vi riskerar att tappa bort vår egen identitet. Termen man brukar använda på svenska är ”grupptryck”. Franskan, som är mitt modersmål, verkar sakna ett specifikt uttryck för fenomenet. Det är ganska ironiskt med tanke på hur vårt utbildningssystem och den sociala reproduktionen på arbetsplatserna fungerar.

Från början avsåg uttrycket ”social reproduktion” social rörlighet från en generation till en annan. Det är ett fenomen som kan observeras i många länder världen över, även i den förment fria och utvecklade västvärlden. Men låt oss ta en närmare titt på hur det står till i Frankrike, särskilt när det gäller yrkesval. Precis som i många kulturer världen över är vi fransmän starkt påverkade av våra föräldrar när vi väljer en utbildning som leder till ett visst yrke. Därtill ska läggas den påtryckning som själva utbildningsväsendet utövar. De flesta karriärvägar är begränsade till en enda disciplin, vilket innebär har man väl valt inriktning blir det svårt att utforska andra alternativ vid ett senare tillfälle.

Därför sneglar vi avundsjukt på det amerikanska systemet. Det är visserligen är mycket dyrare, men det går t.ex. att välja företagsekonomi som huvudämne med manusskrivande som tillvalsämne. Studenten kan dessutom ångra sitt val av huvudämne och enkelt byta till exempelvis statsvetenskap eller kriminologi i ett senare skede. Allt detta sker i en miljö där man uppmuntras att utforska sina intressen och förmågor och som producerar läkare som också är musiker, producenter med sociologikunskaper och matematiker som skriver skönlitteratur. Eftersom det här systemet ger större möjlighet till personlig utveckling leder det automatiskt till en större mångfald i varje grupp om fem personer. Varje enskild individ kan bygga upp sin världsbild i samspel med andra som har ganska annorlunda erfarenheter och syn på livet.

I Frankrike blir miljön lätt mer begränsad: juridikstudenter umgås nästan uteslutande med andra juridikstudenter och motsvarande gäller för blivande läkare, arkitekter, ingenjörer och lärare. På så vis får vi lätt en grupp av fem vänner där alla har samma utbildningserfarenhet och socioekonomiska bakgrund. Detta ger en begränsad uppfattning om vad lycka och framgång egentligen är, något som lätt blir en tvångströja när vi försöker att forma våra egna liv och ta reda på vad som gör oss lyckliga i yrkeslivet och privat.

  • Läkarstudenter måste välja vissa specialiseringar för att få bra betalt.
  • Juridikstudenter måste specialisera sig inom vissa områden om de vill arbeta med de mest prestigefyllda fallen.
  • På handelshögskolorna ses konsultverksamhet och finans som de bästa vägvalen.
  • Till och med studenterna på de högst ansedda lärosätena måste doktorera för att vinna respekt.

Utöver den rent yrkesmässiga aspekten verkar även ”det rätta” sättet att leva , vad vi ska se som lycka och framgång, vara bestämt på förhand. Det gäller sådant som var vi umgås, vilka barer, klubbar eller restauranger vi går till, när vi borde köpa eller inte köpa en bostad, gifta oss, skaffa barn och så vidare. Och allt detta baserat på ett yrke och ett liv som vi valt vid den mogna åldern av 18 år! Det krävs mod och styrka för att vara ett svart får i en sådan miljö.

Jag var 27 år gammal och vilse i detta franska paradigm när jag snubblade över citatet av Jim Rohn. Det fick mig att helt ändra synsätt. Nu känner jag att jag vill närma mig andra människor än mina gamla klasskamrater. Det kändes som om jag hade förlorat mig själv under det gångna decenniet, som om jag hade valt utbildning och sedan bara följt strömmen. Jag har accepterat att ingen yrkesidentitet perfekt motsvarar min definition av lycka, eftersom jag gillar tanken på att det finns lika många yrkesidentiteter som det finns människor.

Idag tänker jag på mig själv som en allsidig, mångfacetterad person. Jag har en advokats törst efter rättvisa, en läkares lyhördhet och omtanke, en komikers vilja att locka fram skratt, en konstnärs skaparlust och en yogis önskan om inre frid. Men framför allt drömmer jag om att sammanföra människor och hjälpa dem att arbeta för ett meningsfullare liv.

För mig innebär verklig lycka att veta när man måste avvika från de upptrampade stigarna i det franska systemet, utforska nya vyer och lyssna inåt för att hitta sin egen, personliga väg i yrkes- och privatlivet. Jag hoppas att den här artikeln inspirerar dig att omge dig med fem bra människor, och att du börjar med dig själv.