Sedan en tid tillbaka betraktas jobbeskrivningar som något som hör hemma i det förgångna. Hur kommer det sig då att så många företag fortfarande använder dem?

En jobbeskrivning är en anställds formella presentation av sina arbetsuppgifter och ansvarsområden på ett företag. Men vi borde inte längre behöva begränsas till detta funktionssätt.

För att förklara hur jag menar tänkte jag jämföra detta med en filmproduktion. Vi kanske tänker att skådespelare enbart spelar en roll och att de följer regissörens instruktioner till punkt och pricka. Och att detta verkar vara receptet för förstklassigt skådespeleri!

I verkligheten är det dock så att skådespelarna presterar som bäst när de inte följer manus. Manusförfattare och producenter skriver rollerna för specifika utvalda skådespelare. Rollbesättningen är ett avgörande beslut i en filmproduktion. Tänk om Brad Pitt hade gjort rollen som Jack i Titanic istället för Leo? Det hade definitivt blivit en helt annan film!

Men något som är ännu viktigare är hur skådespelarna hanterar det okända och det oplanerade. Här följer några verkliga exempel från filmvärlden.

I Django Unchained hamnar huvudpersonen (spelad av Jamie Foxx) vid slavägaren Calvin Candies (spelad av DiCaprio) bord i sin jakt på att rädda sin fru. Situationen förvärras när Calvin upptäcker vad Django egentligen har för avsikter. Leo (i sin roll) blir arg och slår oavsiktligt sönder ett glas under filmningen när han drämmer näven i bordet. Naturligtvis börjar hans hand att blöda ymnigt. DiCaprio som är helt uppslukad i sin roll fortsätter att spela och detta blir en av filmens mest oförglömliga scener.

Ett annat exempel är The Wolf of Wall Street där scenen med Matthew McConaughey när han nynnar och slår sig för bröstet inte var en del av filmen från början. Gesten var i själva verket McConaugheys avslappningsteknik som han använde sig av för att värma upp innan han spelade in en scen. Martin Scorsese såg honom göra detta inför en scen de skulle filma och bad honom göra det framför kameran, vilket gjorde scenen till ett kultögonblick i filmhistorien.

Ytterligare ett exempel är den minnesvärda scenen där Indiana Jones möter den arabiska svärdfäktaren i Jakten på den försvunna skatten: i regissören Steven Spielbergs ursprungliga manus skulle fäktningen vara en utdragen scen. Den dagen då den koreograferade duellen skulle filmas hade majoriteten av filmteamet dock diarré och ville bara att scenen skulle bli klar så snabbt som möjligt, därav det snabba och dödliga pistolskottet.

Detta är exempel på att filmproduktioner inte nödvändigtvis har färdiga roller för skådespelare som vi kanske tror.

Vad har detta överhuvudtaget att göra med medarbetarhantering?

Jo, de ovanstående exemplen är till och med mer förekommande inom företagsvärlden.

Det kommer ständigt nya tekniker, den ”exponentiella ekonomin” är ett hett ämne, disruptionerna är oräkneliga och ingen är immun mot allt detta. Hur kan vi skriva en roll för en medarbetare och få honom eller henne att hålla sig till den?

Chefer måste anta rollen som filmregissör och välja ut skådespelare som de ska samarbeta med för att skapa och anpassa sig till en miljö som befinner sig i ständig förändring. Detta är det enda sättet att skapa kultscener och prisvinnande filmer – att vara innovativ och hålla sig kvar i konkurrensen.

Nästa gång du står inför de årliga medarbetarsamtalen kan du försöka vara mer som DiCaprio och Scorsese istället för att ägna hela mötet åt att fokusera på jobbeskrivningen: stöp om ditt förhållande till dina medarbetare och hjälp dem att se sig själva i sin nästa stora roll. Vem vet? Detta kan mycket väl komma att bli det tillfället då de vinner en Oscar!